Med hedern i behåll

Vi borde verkligen lära ”våra invandrare” hur man behandlar kvinnor! Lära dem den svenska demokratins värdegrunder! Allt mer ofta hörs dessa arga och upprörda röster i medier. Senast var det en gymnasieklass i Luleå som gått ihop för att stoppa en utvisning av en familj till Jemen. Flickorna i familjen var rädda för att mördas i hemlandet eftersom de flytt tvångsgifte. Bra intiativ från gymnasieungdomarna, solidaritet ser vi allt för sällan. Men några av deras uttalanden förvånar mig.
­­- Vi blev extremt upprörda när vi fick höra att en kvinna från ett annat land behandlas så. För oss är jämställdheten grundläggande för demokratin och det kändes som att allt vi tror på ställdes på ända.

”En kvinna från ett annat land”. Menar de att kvinnoförtryck inte förekommer i Sverige? Att inte svenska män slår? Enligt Brottsförebyggande rådet anmäldes 25 816 misshandelsbrott av kvinnor i Sverige under 2008. Det är bara de anmälda fallen, mörkertalet antas vara mycket stort. Vilka är de där fina svenska värderingarna som vår demokrati bygger på nu igen?

Tänk så lätt vi pekar på män från andra länder och sätter ett gruppnamn på deras förtryck: hederskultur. Ihopbuntade till en homogen grupp som verkar ha fått med sig en kroniskt skev kvinnosyn med modersmjölken. Lika lätt påstår vi att svenska mäns våld mot kvinnor istället utförs av sjuka, hemska individer som absolut inte går att bunta ihop. Vi har ingen sådan kultur, det beror på annat. Vi är jämställda, det går inte att sätta etiketter på oss. Varför inte? Vi kan väl namnge ”vår kultur” också. Den sexistiska jargongen mellan killar i vissa omklädningsrum kan vi kalla ”det är bara på skoj, slappna av tjejer, var nöjda med att ni har rösträtt-kulturen”. Utfrågningarna om tjejens klädsel vid våldtäktsfall kan bli ”skyll dig själv, din utmanande klädsel lockade honom- kulturen”. Eller ”efter att pappa har druckit får han en konstig blick och slår halvt ihjäl mamma”-kulturen.

Kvinnoförtryck tar sig olika uttryck men finns i hela världen. Örfilar, knytnävar, hårda ord och hot skadar lika mycket oavsett vem förövaren är. Varför göra skillnad på ”hedersvåld” och ”vanligt hederligt vikingavåld”? Kvinnan ska kontrolleras, vare sig det handlar om misshandel på Djursholm eller i Jemen.

Ska vi prata mindre om detta, lägga locket på, inte erkänna förtrycket? Nej, låt oss göra tvärtom. Låt oss prata mer om våldet, men på annat sätt. När vi delar ut kulturetiketter till höger och vänster förskjuter vi problematiken till något som endast tillhör en annan grupp, och skapar aldrig den riktiga diskussion som krävs. Låt oss istället använda rubriken ”Mäns våld mot kvinnor” och se det som ett globalt problem som vi tillsammans behöver hitta en lösning på!

(Det här är min krönika jag gjorde som uppgift i skolan för en vecka sen ungefär)