hip hop

Aina, lugna ner dig nu
och var bara den du e

grymt bra låt från grymt bra artist, STOR! Lyssna!

Med hedern i behåll

Vi borde verkligen lära ”våra invandrare” hur man behandlar kvinnor! Lära dem den svenska demokratins värdegrunder! Allt mer ofta hörs dessa arga och upprörda röster i medier. Senast var det en gymnasieklass i Luleå som gått ihop för att stoppa en utvisning av en familj till Jemen. Flickorna i familjen var rädda för att mördas i hemlandet eftersom de flytt tvångsgifte. Bra intiativ från gymnasieungdomarna, solidaritet ser vi allt för sällan. Men några av deras uttalanden förvånar mig.
­­- Vi blev extremt upprörda när vi fick höra att en kvinna från ett annat land behandlas så. För oss är jämställdheten grundläggande för demokratin och det kändes som att allt vi tror på ställdes på ända.

”En kvinna från ett annat land”. Menar de att kvinnoförtryck inte förekommer i Sverige? Att inte svenska män slår? Enligt Brottsförebyggande rådet anmäldes 25 816 misshandelsbrott av kvinnor i Sverige under 2008. Det är bara de anmälda fallen, mörkertalet antas vara mycket stort. Vilka är de där fina svenska värderingarna som vår demokrati bygger på nu igen?

Tänk så lätt vi pekar på män från andra länder och sätter ett gruppnamn på deras förtryck: hederskultur. Ihopbuntade till en homogen grupp som verkar ha fått med sig en kroniskt skev kvinnosyn med modersmjölken. Lika lätt påstår vi att svenska mäns våld mot kvinnor istället utförs av sjuka, hemska individer som absolut inte går att bunta ihop. Vi har ingen sådan kultur, det beror på annat. Vi är jämställda, det går inte att sätta etiketter på oss. Varför inte? Vi kan väl namnge ”vår kultur” också. Den sexistiska jargongen mellan killar i vissa omklädningsrum kan vi kalla ”det är bara på skoj, slappna av tjejer, var nöjda med att ni har rösträtt-kulturen”. Utfrågningarna om tjejens klädsel vid våldtäktsfall kan bli ”skyll dig själv, din utmanande klädsel lockade honom- kulturen”. Eller ”efter att pappa har druckit får han en konstig blick och slår halvt ihjäl mamma”-kulturen.

Kvinnoförtryck tar sig olika uttryck men finns i hela världen. Örfilar, knytnävar, hårda ord och hot skadar lika mycket oavsett vem förövaren är. Varför göra skillnad på ”hedersvåld” och ”vanligt hederligt vikingavåld”? Kvinnan ska kontrolleras, vare sig det handlar om misshandel på Djursholm eller i Jemen.

Ska vi prata mindre om detta, lägga locket på, inte erkänna förtrycket? Nej, låt oss göra tvärtom. Låt oss prata mer om våldet, men på annat sätt. När vi delar ut kulturetiketter till höger och vänster förskjuter vi problematiken till något som endast tillhör en annan grupp, och skapar aldrig den riktiga diskussion som krävs. Låt oss istället använda rubriken ”Mäns våld mot kvinnor” och se det som ett globalt problem som vi tillsammans behöver hitta en lösning på!

(Det här är min krönika jag gjorde som uppgift i skolan för en vecka sen ungefär)

Tillbaka igen med vässad penna, eller finger blir det väl

Okej, poliserna i malmö-grejen. Är vi särskilt förvånade? Bland mina vänner finns en utbredd misstro överlag mot poliser. Som ibland har grund, ibland kanske inte.
Men det som är viktigt att ta med sig i den här diskussionen är inte så mycket att det finns några få enstaka rasister i poliskåren, utan att det verkar vara en kultur inom polisen där sådana åsikter får frodas och inte emotsägas. Jag tror inte det handlar om några få individer med snea värderingar, utan att det ligger i strukturerna, det "sitter i väggarna" att vara hård, uttrycka sig nedvärderande, rasistiskt, och känslomässigt skapa distans till de man ska gripa.
Men det finns ju massor med bra poliser!!! Ja ja, kanske det, men är det så lätt för dem i en sådan kultur att opponera sig och säga emot? Då är du bög, kärring eller skvallrar. Det är lättare att rätta sig in i ledet. Om du dessutom då inte har bra ledare, lärare och förebilder i din utbildning så inspireras du inte heller till att tänka själv. Du ska bara ut och puckla på, låta de där "blattajävlarna" veta hut.
När vi fattar att rastiska, eller främlingsfientliga om ni så vill, tankar inte bara finns hos några få malmöpoliser, utan överallt, inom många kårer (garanterat inom journalistiken, där bara vita medelklassmänniskor bestämmer) så kan vi börja snacka. Att göra problemet till något tillhörande två, tre idioter, och inte oss alla, kommer inte leda till något konstruktivt alls.
Så tänkte jag...

frihet!

Vad innebär det att vara fri egentligen? Att man kan göra allt man vill? Jag är personligen fett trött på att känna att jag kan göra precis vad som helst! Det verkar vara en allmän uppfattning att vi är så fria i dag (i västvärlden)att vi kan bli vad vi vill åka varsomhelst och hitta den där Lyckan! Det är är otroligt uttjatat ämne jag vet, men jag måste ändå få lufta mina tankar. Hur ska jag förklara...
Många åker runt hela världen och pluggar, backpackar, träffar folk och ser underbara platser. De "lever livet"!
Eller så har de attraktiva jobb och fin lägenhet mitt i stan och är hippa och har helt rätt kläder, vänner och går till rätt uteställe (OBS. Stockholmssyndrom). De "lever livet"!
Och jag blir så jävla stressad! För jag har fått höra att jag kan göra vad jag vill, bara jag verkligen vill så är allt möjligt! Men vafan är det verkligen så? Måste jag inte spara massa cash för att resa, och plugga en massa för att få ett bra jobb osv?Jo.
Ok, det märks att jag inte har skrivit på länge, för jag kan inte förklara riktigt vad jag menar.
Skolstart och jobbstart nu då. Nya uppdrag och äventyr (eller tentor inlämningar och panik över att jag inte förberett mina dansklasser tillräckligt, beor på hur man ser det).